משתמש:אנדרסן/פתיח/שיר סיום

מתוך ויקיפדיה, האנציקלופדיה החופשית

אֶת בֶּיְתֱנוּ נִמְכּוֹר וֵנָסוּרָּה מִכָּאן,
כֶּצִיפּוֹר הָפּוֹרֶסֵת כָּנָף כֶּשֱהָקָיִץ תָּם.
הֶּן תָּשוּבָה לָמוֹלֶדֶת כֶּשֶהָאָבִיב יָּחָזוֹר,
אָך אָנּוּ לֹא נִּזְכֶּה עוֹד לָחָזּוֹת בָּמָזוֹר.

הֶּן תִקּוָותֱנּוּ לִּפְרוֹץ אֶת גְּבוּל קֶּץ הָיָמִים,
וּלָחְצוֹת אֶת הָגְּבוּל שֶהֵצִּיב אֶלוֹהִּים.
כָּךְ פָּנִינּוּ מִשְוֱודִּיה בֶּקּוֹרְטּוֹב יֶּהִּירוּת,
לֹא פִּילָּלְנּוּ לָּגוֹרָל שֶהִּיכָּה בִּמְהִּירוּת.

Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut,
som fågelen bortflyger när sommaren tar slut.
Han kommer en gång åter när våren skrider fram,
men vi få aldrig skåda vårt kära fosterland.

Vi tänkte att förljuva det sista livets slut
liksom att komma längre än Herren stakat ut.
Vi reste ifrån Sverige med något övermod,
vi kände ej det öde oss därute förestod.

Jan Jansson, 1854